På gång. Porträtt tecknade med kolbitar, stora, på papper preparerade med “scrafitti”. 110 x 110 cm. Överarbeta eller underarbeta? Det är frågan. H Engdahl kallar romantisk ironi för en världsåskådning. Ironin är hos romantikern en skapande princip där det verkliga alltid är underlägset idealet. Efter att ha vuxit upp i en postmodern tid där berättandet…
Continue reading →
Läser H Engdahl. Känner igen mig. Är det bekräftelse eller ålder?
Continue reading →
Hur skall man fortsätta när bilden är så vacker? Vad jag än gör så förstör jag den.
Continue reading →
I min pågående konflikt med realismen (eller är det en romantisk naturalism) har jag nu begärt vapenstillestånd. Oberoende av hur jag beter mig, vilka material, analoga eller digitalt luktlösa, så blir resultatet det samma Då detta tydligen är något som ligger djupt förankrat i min arbetsmetod är nu min plan att istället undersöka vad som…
Continue reading →
Bakgrundslaveringen hjälper till att fylla i det som inte är tecknat. Gjord innan motivet bestämts, alltså har inget samband med ansiktet förrän de båda betraktas samtidigt. Peter, 110 x 110 cm, Arches 300g, kol och lavering.
Continue reading →