Ur GP 7 juli 2015
Vi lever i en tid som enklast kan sammanfattas med begreppet déjà vu . Det är som om minnet av då- tiden alltid lägger sig som en film över samtiden och framtiden. Det är som om inget nytt kan hända som inte är ordentligt förankrat i något gammalt.
Déjà vu. Den italienske filosofen Paolo Virno använder begreppet i boken Déjà vu and the End of History . Där gör han upp med föreställningen att historien är slut och att vi numera lever i ett tillstånd där det bästa vi kan göra är att blicka bakåt.
Hans bok är första delen i en ambitiös serie om politik och framtid som det radikala brittiska bokförlaget Verso nu lanserar. Hittills har tre titlar kommit ut förutom Paolo Virnos bok, genusvetaren Isabell Loreys State of Insecurity , arbetskritikern Franco Bifo Berardis Heros och sociologen Marc Auges The Future .
Vi måste vända på perspektivet, skriver Marc Auge. Vi måste lära oss att förändra världen innan vi föreställer oss den. Därför, menar han, handlar allt om kunskap och utbildning. Men inte kunskap och utbildning i bemärkelsen investering i humankapital, utan som en väg till frigörelse. Skolan ska inte uppfostra. Nej, den ska lära eleverna att bli herrar över sina egna liv. Skolan måste bli existentialistisk, säger han. Den måste förmedla insikten att livet inte handlar om att inordna sig i ett system utan om att skapa sig ett gott liv och ett gott samhälle.
Det brittiska förlaget Verso ger ut en serie om politik och framtid. Mattias Hagberg har läst de fyra böcker som hittills getts ut, av Paolo Virno , Isabell Lorey , Franco Bifo Berardi och Marc Auge .
