Den stora diptyken ”Boys” visas nu på Hallands Konstförenings Vårsalong, Fästningen Varberg.

Roligt att samla bilder, modeller och bildmakaren på  samma ställe.

Boys samlade.

20121017-092511.jpg

Tisdag eftermiddag. P överlämnar hus och katten Kalle i vår vård.

Tre dagar i Börselidsateljén. Igen. Denna gång i vinterateljén.

 

 

20121017-092352.jpg

Det finns ett antal bilder jag måste göra, som väntar på att bli gjorda.
Dom har väntat i många år så dom börjar blekna i kanterna.
Jag får prova mig fram genom att göra fler bilder med samma motiv. Till slut klarnar bilden och finns till.

Det har aldrig fungerat för mig att skissa. Öva innan det blir allvar.

Jag börjar med porträtt av ting som följt mig länge i livet.
Ting som jag har någon slags relation till. Favoritting. Älsklingsting. Arbetsting. Ting man inte kan vara utan…

 

 

 


Stora bilder är mer meningsfullt.

Det känns fysiskt i kroppen. Man blir varm av rörelser, får muskelvärk av att klättra upp och ned på stegar, tuschen skvätter långt i rummet…

Bildens storlek påverkar rumsupplevelsen och ger ett perspektiv på den egna kroppens storlek. Motiven får en annan betydelse. De är inte avbild längre. Symbolvärdet ökar. De blir mer en ikon, ett tecken, än en verklighetsavbild. Även då naturalismen/realismen lägger ut sina förföriska fällor.

Och de blir svåra att missa. Och imponerande!

 

Dessutom är det kul att göra dom.