Tusch, lavering, pensel och papper. Det ger lätt en japansk association varken man vill det eller inte.
Tänkte börja med skobilderna men hösten är så bedövande vacker i morgondimman utanför ateljéhuset. Ett sakta regn förstärker färgerna med en dragning mot kitsch.
Jag har aldrig gjort landskapsbilder. I färg. Det går inte att undvika de romantiska, nostalgiska eller rent kitschiga uttryck som bara finns där.
Men här blev det ändå ett försök. Ett rått målat träd i svart tusch hjälpte inte . Så snart höstfärgerna kom till så blev det… ja, om inte vackert så i alla fall alldeles för sött.
Har endast med pappersark, ingen rulle. Tar två pappersark till bilden. Då kan den delas och sättas i var sin ram. Blir det bättre?
1 000 x 1400 mm, Fabriano igen.
Ett bildspel med trädets utveckling.
[divider top=”0″]
En rörelse på bordet.
Något landade på pappret och uppförde en cirkulär dans i ultrarapid, på rygg. En höstfluga som använde sina sista krafter.
Det blev en bild av dansen och en bild av flugan.
Fabriano, 700 x 1000 mm
Med flugan på pappret:
[media url=”https://vimeo.com/51716289″ width=”600″ height=”400″ ]
[divider top=”1″]
Höstdans.
FAbriano, 700 x 1000 mm
